Äventyren avlöser varandra

Jag tog bussen. Det var jobbigt...

När jag väl kom hem, slängde jag iväg väskorna och fräschade upp mig lite och drog iväg till postis där en tårögd Viktor och en glad CJ huserade. Viktor skulle ägna en hel halvtimme om hur mycket han tycker om mig och saknat mig och kommer att sakna mig. När vi kände att vi kunde den biten gick vi in på grövre samtalsämnen. Vi drog så småningom till Sivans där jag slog klackarna i taket med Tim och Sonny. Vi körde efterfest hos Tim som vanligt (vi kollade på när Sonny blåste upp sin hypertekniska madrass) sen fick jag nog och gick o la mig. På morgonen var Sonny rastlös och kom in och gav några ord om hur viktigt det är att använda paraply när det regnar. Sen gick han.

När jag til slut pallrade mig upp fick jag se lite roliga klipp och lite" hem till gården". Josefin kontaktade mig angånde en tripp till ica och jag drog, fast denna gång lyckades jag klämma ur mig ett "på återseende". Jag tror dom blev rätt paffa att jag ens sa nåt och inte bara stack. Mäktigt. Min tid i Sthlm har kanske gjort att jag lärt mig säga hej då! tvivlar. men det är en tes.

Josefin och jag bestämde oss för att en sallad skulle vara gott. jag började snacka pommes och hon pizza och det slutade även med att jag tog en pizza. ingen ånger. Än.

Calle hetsar mig om en middag jag tydligen inspirerat oss med igår när jag började bli onykter. Så det blir väl middag med CJ, men det är inte fy skam så jag ska inte klaga.

Det ska vankas plugg nu så jag får ändan ur vagnen och klarar skiten..jag börjar tröttna nu.



Blame it on Sonny.